Idag är det nu äntligen dags för Hannas första besök hos tandläkaren.

Ja jag skriver "äntligen" för hon tycker att det ska bli spännande.

Klart hon gör....

Ända tills hon får hål och måste laga.

Efter det säger hon nog inte "äntligen" mer...

Jag har fått nåt lustigt skit på båda bakbenen, eller vaderna om jag ska precisera mina ställen. Det värsta är att det bara kommer när jag har tagit av mig byxorna o benen blir fria liksom. Då börjar skiten klia och jag måste klia så jäkla hårt och helst riva riktigt ordentligt med naglarna och ibland river jag så hårt att det blöder på vaderna. Men just i de pinande och intensiva sekunderna är det fan i mej skönare än sex, ha ha ha... 

Sen rätt som det är slutar kliandet och sätter igång nästa dag igen.

När en padda blir illamående spyr den upp sin egen matsäck som hänger utanför munnen en stund, innan grodan sväljer ner den igen!!!

Det enda jag kan tänka på just nu, är att jag fått en plötslig och underlig längtan av att börja slänga de saker vi inte använder och tycker är onödiga.

Det står redan en massa skräpkassar ute i hallen. 

Undrar om det kan ha med husköpet att göra, hi hi???

NU HAR VI KÖPT OSS ETT HUS!!!!!!!!!!!!

Vi ska äntligen flytta!!!!!

Fy fan vad jag är glad!!!!

Vi kollade på ett hus först, sen ett annat, sen ville vi kolla på

det första huset igen och ringde o frågade om det var okej.

Det var inga problem så vi körde dit och hade en liten visning igen.

Vi funderade på vad vi skulle kunna förändra.

Vilka möjligheter det fanns.

Hur nära det var till dagis o skola, affärer m.m

Vi sa att vi var intresserade och att vi skulle höra av oss.

Körde hem, la Hanna, satt och snackade lite om

huset och sen rätt som det var bestämde vi oss.

Vi ringde upp ägarna och frågade om

vi fick köpa deras hus för en viss peng.

De accepterade vårt bud, så......

NU SKA VI ÄNTLIGEN FLYTTA!!!!!!!

Vi ska bo i ett eget hus!

Med en trädgård!

Med ett uterum!

Fy fan vad jag är glad,

fy fan vad jag är glad,

fy fan vad jag är gla-a-aad,

fy fan vad jag är glad!!!!!

Jodå det gjorde dom.

Byxorna låg på dagis, men i ett annat barns fack.

Inte konstigt att jag inte hittade dom!!!

Idag var inte Hanna så glad när jag skulle gå.

Hon ville inte vara på dagis sa hon.

Tårarna rann på kinderna och hon var som en boaorm på mig.

Efter lite moderligt "peptalk" blev hon glad igen och jag kunde gå

utan att det behövdes känna hemskt att lämna ett gråtande barn.

På väg till dagiset går vi förbi en kanal där det alltid brukar simma ankor.

Idag fanns det också ankor, plus en annan fågel jag aldrig sett innan.

Den bara stod o tittade på oss och såg lika förvånade ut som vi...

"What is thaäääät?"