Läste i en broschyr om vilka yrken som var mest attraktiva som behövdes allra mest, halveftertraktade och vilka som det inte ropades efter så mycket.

De som det skreks mest efter var bla:

• Tandläkare
• Psykologer
• Doktorer

Om man tänker efter så är nog LÄKARE eller PSYKOLOG det man skulle utbilda sig till nu i dessa kristider med arbetslöshet och allt problem som det för med sig med uppsägningar.

(Skrivit med lite ironi...)

Tänk en person som jobbat på en fabrik i 10 år, har klagat över sin onda rygg, haft ett antal sjukdagar, inte haft så bra lön, inte bra tider m.m

Han går tillslut till DOKTORN, får tabletter och blir sjukskriven.

Hans sjukperiod tar slut men han känner inte sig bra och går till en PSYKOLOG där han får veta det ena och det andra som leder

till det tredje och av resultatet mår personen i fråga mycket sämre.

Han går till DOKTORN igen och blir sjukskriven än en gång med fler piller.

Hans skuldkänslor kryper sakta fram när hans tänder han

inte varit o kollat på ett antal år, börjar värka olidligt.

Han får då ta sig till TANDLÄKAREN - som alla vet inte är speciellt billigt.

Vad händer???

Han mår så dåligt över sin tandläkarfobi

och börjar nu må psykiskt dåligt.

Kan kanske gå så långt att personen skär sig i armarna.

Det blir till att besöka en PSYKOLOG som tillslut bestämmer att personen måste läggas in och då kopplas det in en DOKTOR som beslutar om eventuella mediciner och dylikt.....

Så allting slutar nästan med en DOKTOR och det är ju vad

många människor behöver alltid, ibland eller mindre sällan!!!

I morse var jag sugen på ägg o sill och dottern ville ha gröt så vi satte igång med att fixa fram frukosten till oss båda där dottern agerade kock.

Vi tände några ljus även ifall det var ganska ljust ute kl nio, men

varför kan man inte ha lite mysigt på morgonen också???