Är det konstigt att man väljer att inte träffa och umgås med vissa personer?
Hur kul är det att berätta en sak och bara få mothugg och skit för allt?
Varför inte svälja stoltheten och försöka glädjas åt andra?
Om man nu inte kan det så kan man väl
iallafall ljuga för sig själv och låtsas vara glad?
Eller kan man inte det?
Ibland är man tvungen att ljuga.
I vissa situationer istället för att såra någon.
Hur kan man tycka att "ingen annan är bättre än jag"?
Varför tycka att "ingen annan ska få vara gladare än jag"?
Att tänka efter på vad man ska säga, är oftast det bästa innan man bara öppnar munnen och säger rakt ut det man tycker.
Det måste finnas en hel del avundsjuka och nån slags hat inom en person som inte kan glädas åt andra och inte tycka att någon annan kan faktiskt förtjäna lite lycka.
Speciellt när det gäller inom en familj.
Det tajtaste som finns...
Eller SKA finnas.
Där tryggheten ska kännas det närmaste stället att hämta styrka från.
En familj som vet att man måste finnas till i vått och torrt.
En familj som stöttar och pushar på när det känns som sämst.
En familj som vet vad som ska sägas för att lätta på trycket.
Hitta lösningar när man har låst sig.
En familj som vet att en ringsignal betyder så mycket.
Att man tänker på varandra.
Inte bara ge utan att också få.
Att en tanke går till ens barn eller förälder.
Att kunna säga f ö r l å t och stå för att man gjort nåt fel.
Detta är en sak som vi aldrig kommer
kunna förstå - varken jag eller Fidde. 
Att man kan bete sig så egotrippat mot sin egen son som innerst inne hoppades på lite stöd och glädjande ord från en far, men som tyvärr inte gladde sig. Både på när det gällde att berätta om vår nya och tillfälliga bil som vi köpte för att vi behövde komma nånstans, plus att vi nu ÄNTLIGEN ska flytta till ett eget hus.
Det blev mothugg direkt:
"- Vad är det för en jävla håla att bo i?"
Istället för att bli glad över att hans son har köpt hus...
Normalt????
Inte ett jävla dugg.
Eller egentligen är det normalt för honom.
Det komiska i det hela är att när Fidde frågade om vi skulle berätta nyheten, sa jag att det blir ju ingen knall om vi får höra just precis de orden han vräkte ur sig!!!!
Vi är ju som sagt vana... tyvärr.
Men vi vet hans plats och det lär inte bli i vårt hus -
om inte sättet att prata och kommunicera med oss, förändras.
Jag trodde att det bara var tramsiga barn som slänger på luren i örat på de man pratar med???
Men hallå... shit vad fel jag hade....
Jag säger bara Herreguuuud!!!
ams
6 februari 2009 22:28
Som jag sa i mobilen... det är bara HAN själv som kommer att förlora på sitt uppträdande...VI OCH NI MÅSTE gå vidare... VI kommer ALLTID att stötta er och glädjas MED er... Räkna med oss!!! Vi älskar er så mycket... Puss och kram...
http://www.ams.bloggagratis.se
Jennie
6 februari 2009 22:36
Det värsta är att det blir H som missar sin tid med honom, men åker man hem till oss och inte kan ringa på för att bara säga "hej" eller nåt när man ändå är här, så kan det vara...
*Anneli
7 februari 2009 00:59
Jag hoppas verkligen att ni kan få någon ro i detta. Vill ju att ni ska må som man bara kan. misstänker att det är Fiddes far som säger så om ert hus och ert val av hem.
jag kan säga att jag också hade en massa fördomar om Tollarp innan jag flyttade hit.
Nu trivs jag som fisken i vattnet här.
Man får ju göra det så bra man kan. och hur trevligt är det inte att ha sin syster (svägerska) så nära.
du och JOSSA är ju så nära varandra så det kan ju bara inte bli fel. Och Stefan... tjohooo... vem kan ogilla honom. Fidde måste ju bara gilla honom.
Hoppas att du tänker positivt nu Jennie och glömmer de som snackar skit.
Kram
Anneli
Anneli
7 februari 2009 01:06
Men gud vad jobbigt! Tycker så synd om er. Varför ska man aldrig kunna vara riktigt lycklig?
Hur är Fiddes mamma då? Är hon bättre?
När man kommer ifrån en så bra uppväxt som du och Jossan gör så är det nog inte lätt att acceptera sådana här uppträden.
Fidde är kanske van vid det... jag är van vid det... men det gör ju inte det acceptabelt fär det...
Fiddes pappa... är han ensamstående nu eller har han en ny fru?
Hoppas att allt ordnar sig för er.
Kram Anneli
Pernilla
7 februari 2009 09:44
Visst är det konstigt att man kan ha så olika syn på olika personer.
Samma människor som ni inte kommer överens med kommer tex vi jättebra överens med.. Och de som vi inte gör det gör ni ??
Men så är det ju i livet eller hur ?
Även om man är en familj behöver man inte tycka om varandra. Men visst är det bättre OM man gör det.
Men vissa männsikor kan ljuga stjäla och sätta andra i skiten tom bröder och systrar och sen ÄNDÅ accepteras av resten av familjen. Men det visar kanske på resten av familjens goda vilja OCH förmåga att bita ihop. tror du inte det ?
Ni har problem med en förälder...
Vi har den andra...
Men EN sak iallafall den ni har problem med BRYR sig iallafall om Hanna. Han pratar om henne och uppvaktar henne på föredledag om inte personligen kanske men med en tanke iallafall..
Den andra som vi har problem med har inte sett barnen sen ert bröllop och bryr sig inte ett dugg..
Vad man än tycker om de vuxna får man ALDRIG låta det gå ut över barnen.
Lycka till i huset iallafall.
http://minimi05.blogspot.com
knislinge
7 februari 2009 10:22
jag vill bara kommentera att ni verkligen har valt att inte träffa oss det passar bara bra när bilen behöver service o tvättning då är pappa bra nog,eller hur.sedan kan man inte hälsa på när det ingen hemma är.vi har varit kite krassliga en lång tid,har inte kunnat träffa folk.men sånt förstår inte ni.Du har själv uttalat att vi inte är välkommna i huset så då är lyckan fullkommlig,det bli ju hanna som sitter emellan.Du är väldigt egoistisk,det får du hålla med om,det är det fler som säger om dig.Nu slipper vi kanske att tänka på presenter och julklappar,fint.
knislinge
7 februari 2009 10:46
ni har verkligen valt att inte träffa oss,det passar bra när bilen behöver service o tvätt,då är pappa bra nog.Vi försöker hälsa på men ni är ju alldrig hemma,men redan nu blir man alldrig bjuden,vi har varit lite krassliga en lång tid,men det förstår ju inte ni.Nu har ju ni sagt att vi inte är välkommna till ert hus,så då vet vi vad vi har att rätta oss efter.Men då gäller det julklappar och presenter med.Tycer du inte att du är väldigt egoistisk när du skriver i din blogg,du gör ju aldrig fel,kan man tro.detta är vad jag tycker om dig,du har nämligen aldrig varit min favorit.Du kan ju själv attakera folk om du kommer åt.
Josefine
7 februari 2009 11:50
Kan tycka att det är ren AVUNDSJUKA....tyvärr så är det bara B som kommer att ångra det han gör. Och jag tror inte att H kommer att missa något av att inte träffa honom....H har ju andra släktingar som hon kan träffa och som v i l l träffa henne och er.
Vi är i alla fall överlyckliga över att ni äntligen har köpt ert hus och det bästa av allt att det är så nära oss!!!!
Älskar Er, Kram Josefine
http://ericeliasemma.bloggagratis.se
Jennie
7 februari 2009 12:40
Pernilla, Jag kan ju tycka att det är synd att föräldern pratar OM Hanna till andra - än att själv ringa hit och prata med henne... och jo visst bryr han väl sig om henne, men det är inte bara pengar och saker som betyder mest. Att träffas hade hon säkert uppskattat ännu mer... Jag vet att ni känner likadant mot den andra föräldern och jag tycker att det känns hemskt att det ska behöva vara så här i en familj. Tänk vad roligt allihopa hade kunnat haft - om man nu kunde kommit överens. Men som det är nu så lär det aldrig hända... tyvärr.
Jennie
7 februari 2009 12:42
Knislinge; Jag är fullkomligt säker på att Hanna hade tyckt det hade varit trevligare att träffa er än att bara få grejer lämnade utanför dörren eller genom brevlådan. Det finns telefon och ringklocka på dörrarna. Svarar vi så är vi hemma, annars kan man komma en annan dag.
Jennie
7 februari 2009 12:46
Anneli; Jo vi träffar Fiddes mamma och sambo ofta som tur är, för det behöver Hanna.
llillan
7 februari 2009 15:42
Nu måste jag bara få säga några ord. Trist att det ska behöva vara fejder, kan jag tycka. Men tyvär har det alltid varit så. Blir nog ingen ändring. Den ene är mer avundsjuk än den andre och så vidare. Tyvär. Tänk om vi kunde vara sams alla och ha roligt alla tillsammans. Tänk på att livet kan förändras väldigt fort på grund av olika saker och då kan de där orden vara försent att säga som man kanske hade tänkt men inte gjort. Det kostar inte så mycket med ett FÖRLÅT el. Gud vad dumt av mig! Tänk på det ni alla i vår familj. Man kan inte älska alla men man måste respektera varandra och bete sig som vuxna människor. Skärpning.
Kram
ams
8 februari 2009 13:29
Ja fy sjutton det säger jag bara... att inte kunna umgås med sin familj, måste vara bland de värsta STRAFF man kan få... Vare sig man behöver hjälp med bilen eller något annat, så måste man hjälpas åt. Familjen ska ställa upp för varandra i vått som torrt...alla kommer vi någongång att behöva stöd ifrån sina närmaste... Det behöver inte vara så krångligt... Just det... Lillan precis som du sa... ibland kan ordet förlåt hjälpa... bara man VET VAD ORDET INNEBÄR!!!
http://www.ams.bloggagratis.se
