Idag köpte vi ett nytt hemmabiopaket så vi

äntligen kan se o höra filmer ordentligt igen.

Fan vad det är trist när inte ljudet är som det ska.

Ljudet är ju pricken över i:et och vad är en film utan ljud?

En stumfilm... Skitkul.

En skräckfilm utan läskigt bakgrundsljud... wow, hur rädd kan man bli???

Man kan ju alltid nynna "Bä Bä Vita Lamm" eller nåt. 

Vi körde till mamma o pappa och lämnade tillbaka

bilen som vi fick låna sen olyckan på julafton.

-Tack än en gång för lånet, superschysst!!!

De skjutsade hem oss och vi bjöd dom på middag:

Baconlindad fläskfilé med potatisgratäng...

Mumma för magen...

Wii:et startades o vi spelade lite bowling.

Pappa o Hanna boxades, Hanna vann...

Fidde o pappa testade golf...

Hanna la sig och nu ska jag o Fidde också snart lägga oss.

Han ska jobba i morgon, förhoppningsvis inte så länge...

Nästa roliga fest blir på onsdag då vi ska:  

Får se om vi köper några boomchickaboomsingar eller inte...

...den förfärliga Tsunamikatastrofen infann sig och då så många människors liv släcktes. Jag tänder ett ljus för alla som förlorat ett barn, syster, bror, mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, kusin, släktingar och vänner någonstans runt om i världen...

Igår var det JULAFTON och den firades hemma hos mamma o pappa.

- Tack så mycket för den trevliga festen!!!

Vi la alla julklapparna under deras gran i hallen och

det blev precis som vanligt inte den lilla högen precis...

Jag o Fidde hämtade mormor o morfar.

Vi åt god mat och det var precis det som alla andra också

äter på julafton, men vi fick även kräftstjärtar detta året...

Jag hade gjort olika sorters julgodis som sen dukades fram.

Mandel i nougat

Fikon/jordnötsbollar

Jordnötschoklad

Rocky Road

Polkagrischoklad

Fidde bjöd på sin Chilenska rulltårta...

Vi körde hem mormor o morfar.

Det var +2 grader ute enligt bilens mätare.

När vi var mellan Viby och Rinkaby var det glashalt på den 70-väg vi körde på och rätt som det var gled vi först av körbanan mot vänstersidan och jag hann tänka på det vi lärde oss från halkbanan.

"Tryck ner kopplingen o sväng inte för mycket"

sen åkte vi över vägen till höger.

Jag kom ihåg att trycka huvudet så hårt jag kunde mot nackstödet

och sträcker fram händerna mot handskfacket, sen skek jag:

"-NEEEEEEJ!!!"

Sen kraschade vi rakt ner i diket...

Tvärstopp.

Motorhuven pekade åt det håll vi kom från.

Shit, vad fan hände???

Hur kunde bilen stå så här?

Vi måste fan ha snurrat!!!

Först såg jag ett stort rökmoln och det luktade bränt inne i bilen och trodde att det börjat brinna och försökte ta loss bältet.

Gick inte.

Faaan...Fidde.

Hur är det med Fidde?

Lever han???

Jag såg inte han först.

Fumlade med bältet som inte öppnades och fick panik.

Fick av mig bältet o skyndade mig ut.

Ropade på Fidde o sprang runt till hans sida.

Hörde inget.

Såg att han inte kunde öppna sin dörr.

Bilen låg med hela vänstersidan nere i diket.

Sprang tillbaka till min dörr o kallade på honom.

Då kliver han äntligen ut.

Jag sätter på varningslamporna.

Kallt som fan är det och jag börjar skaka av chocken.

Vi levde båda två och vi hade inte fått en enda skada!!!

Fy fan vilken skön känsla i denna så pass otäcka situation...

Fidde hade bränt sig på tummen när airbagen löstes ut.

När Hanna var liten, kopplade vi ur airbagen där

jag satt, så därför fick jag ingen på min sida...

Miljoner tankar flyger genom huvudet och jag är så glad över

att vi hann lämna av mormor o morfar innan detta hände...

Jag är så glad för att jag ångrade mig och följde med i bilen.

Först sa jag att Fidde kunde köra själv, men jag ångrade mig...

Fan om han hade varit själv i bilen...

Han tog ju inte ens fram mobilen för att ringa efter hjälp...

Jag ringde hem och sa vad som hade hänt.

Efter ett tag kom pappa, syrran o hennes man i deras bil.

Hannas bilstol som vi hade lagt i bagageluckan

hade flugit fram genom baksätet och låg ner på sidan... 

Vi tömde bilen på det viktigaste och sen

slocknade alla lampor utom varningslamporna...

Ett antal bilister stannade o frågade om vi behövde hjälp.

Det var t o m en bil som stannade där pappan körde och 

mamman satt intill honom med ett barn i knäet!!!!!!!! 

Sen gasade dom iväg med världens fart

fast vi varnat dom om halkan på vägen...

Bärgningsbilen kom efter ca 45 min och vi letade

fram regskylten som tryckts ner i marken...

Det var riktigt halt på asfalten när vi gick för

att åka hem igen till mamma o pappa i syrrans bil.

Jag har nog aldrig blivit så rädd någongång...

I kraschögonblicket fick jag nästan intill nära-döden-känslor.

Det är helt otroligt vad man hinner tänka

mycket precis innan själva ögonblicket händer...

Jag vet precis vad jag tänkte då jag såg diket i framrutan;

Fan-krock-whiplashskada-bryta nacken-sitta fast-brutna ben-rullstol-död.

Så många ord hann jag tänka i den nanosekund innan vi körde i diket.

Men vi klarade oss.

Oskadda.

Båda två.

Jag älskar dig Fidde...!

Jaaaaa nu är det äntligen julafton och klockan är i detta ögonblick 00.04

Hanna sover gott i sin egen säng än så länge, men man vet aldrig

när hon kommer insmygandes för att krypa ner mellan mig o Fidde...

Hennes ögon har dragit lååååånga blickar och frågat om hon inte kan få öppna en liten paket för hon har ju varit såååååå snäll...

Vi satt o kollade på en film och under tiden drack vi en jättegod glögg

som vi köpte på Liseberg och nu efteråt ångrar jag att vi inte köpte fler...

Jag är inget stort fan av den vanliga röda glöggen,

men detta var verkligen en riktig hit!!!

Färgen påminner lite snabbt om kiss, men man behöver ju inte tänka så...

 HJORTRONGLÖGG  heter den.

Jag la i två stycken stjärnanis i våra glas för att höja smaken ännu mer.

Kanongott!!!

I morgon är det då äntligen dagen då vi alla,

eller många av oss har gått och väntat på.

En stor dag för vuxna och barn.

En stor dag för de vuxna som ska hålla i själva festen med allt

vad som ska bjudas på och ställas fram på borden, mat o dryck.

En speciellt stor dag för barnen eftersom de vet redan i så pass

många veckor innan, vad som händer på självaste JULAFTON.

En dag som JULAFTON tycker jag är en lite som

en helig dag då det verkligen ÄR barnens dag...

Då sitter man o äter länge tillsammans med familj, släktingar o vänner.

Självklart dukas det fram olika sorters dryckesalternativ till maten

och för det mesta finns den lilla speciella vuxendrycken någonstans

på bordet som väntar på att bli öppnad och avge sina berusande ångor...

Den där fina och ibland juldekorerade vuxenflaskan med

något genomskinligt i som luktar starkt så in i helvete...

Just precis, JULSNAPSEN!!!

Det är en tradition för många, men som jag dock väljer att hoppa över.

Jag dricker hellre en god julmust...

På JULAFTON väljer vi ungdomar, ha ha, ( jag,

Fidde, syrran o Stefan) bort att skippa alkoholen.

En dag på året där man kan hålla sig till läsk

och verkligen säga att man firar en "vit jul"...

Ställde klockan på 07.15

Åt en macka o lite yoghurt.

Kom inte ihåg om man skulle ta kort idag eller inte...

Slängde på lite mascara fall ifall...

Cyklade bort till vägverket i ett riktigt blåsväder.

Kom in i väntrummet o där var 4 före mig.

Då hörde jag att man skulle ta kort idag!!!!!!!

Jäkla tur att jag tog mascara!!!

Jag hade säkert sett gaaanska trött o mer eländig ut annars...

In i rummet o satte mig på plats.

Startade testet. 

Denna gången med hörlurar på.

Jag ville INTE missa ett enda ord.

Efteråt ångrade jag mig att jag inte kollade genom alla frågorna igen

för att vara riktigt säker på att jag verkligen svarat som jag hade tänkt.

Fast jag blev GODKÄND!!!!

Man kunde ha 65 rätt minimum var 52 och jag hade 59...

Lite surt att mina fel var så pass enkla och jag retar mig på det ännu.

Men det viktigaste är att jag klarade det!!!

I morgon ska jag ha UPPSKRIVNING inför körkortet!!!

Känner inte mig speciellt nervös eftersom jag är säker på frågorna.

Men man ska aldrig säga aldrig...

Önskar mig själv lycka till!!!