Ska till syrran i morgon och fixa till en riktig koll på alla

de lite mer än 700 kort vi tog tillsammans i Turkiet!!!

Det är inte lite kort det!

Fy fan alltså, det lär bli svårt att välja ut de bästa bland alla dom.

Helst vill jag ha alla där barnen är med på

eftersom det är ju första gången för dom...

Mamma tog några då jag inte tog o Jossa tog när jag hade glömt kameran.

Det är perfekt att ha en sån blandning av "mammarazzis"...

 Nu ska jag ställa klockan på 07.00 och hoppas att Hanna

verkligen orkar gå upp så tidigt i morgonbitti.

Chansen till det är ganska liten känns det som.

Jag o Fidde sa godnatt till henne och vi började se en film.

Fidde gick ut i köket och smög sen in med dricka o en skål godis.

Hanna ropade inne från sitt rum och frågade vad Fidde hade tagit in.

Vi sa bara dricka och två muggar.

Hon gick inte på det.

Det hade vi inte trott heller.

Hon frågade vad vi hade tagit in mer än drickan.

Fidde började småskratta och sa igen att det bara var det.

Jag tänkte att hon kommer inte ge sig förrän hon får kolla.

Lite taskigt gömde jag skålen i knäet med tidningen över.

Då kom det en tassande och nyfiken tjej med rufsigt hår, tjuvtittar

in på oss och på bordet där bara drickan o muggarna står.

"- Vad var det i den där blåa skålen du tog in pappa?"

Alltså DEN tjejen är SKÄRPT till 1000.

Jag säger bara Herregud!!!

Då tog vi fram skålen.

Hon luktade att det var godis på långa vägar.

Vad kan vara mer taskigt för en liten tjej som snart blir 4 år, har borstat tänderna, ser en GODISSKÅL stå framme på bordet mitt framför ögonen,  men som inte får smaka en endaste bit???

Är vi taskiga eller vad???

Egentligen inte.

Jag tillät henne sitta i mitt knä en liten stund medan vi kollade på film,

förutsatt att hon inte fick smaka godiset och det gick hon med på.

Efter att godistarmen och synen lockat alltför

mycket, sa hon att hon ville smaka en bit.

Jag gav inte mig och förklarade "dealen" vi gjorde innan.

Hon kollade på skålen hela tiden och sa att hon bara ville smaka EN bit.

Då sa jag att en bit brukar oftast bli två eller tre bitar

och då är det lättare för henne att låta bli helt istället.

Lite taskigt - men har jag sagt nej så blir det nej.

Hela tiden kände jag Fiddes bedjande hundögon i nacken:

"- Men snälla, hon kan väl få EN bit???"

Hur lätt är det för en godissugen (snart) 4-åring???

Det är nog precis som att stänga affären mitt framför

ögonen på den som står i kön in till GeKå´s!!!

Fy fan vad jag hade blivit pissed off.

Men man behöver ju inte borsta tänderna innan man går in där...

Jag hade varit i affären och köpt några frullebullar och sen åt vi i lugn

o ro med en lätt förkyld dotter intill mig som ville smaka mitt kaffe.

Hon är en riktig kaffekärring den tösen...

Efter frukosten hängde jag upp tvätten, vattnade orkidéerna och diskade.

Sen såg jag alla smulor och skit under matbordet men tänkte varför

måste JAG dammsuga oxå???

Det gör jag bara inte.

Jag och min snabba hjärna tänkte ut så här:

Om jag säger så här till Fidde så låter det lite surt:

"- Kan du dammsuga under bordet?"

Så istället sa jag:

"- Vill du ta ut dammsugaren i hallen så

jag kan dammsuga under bordet sen?"

Gissa vad som hände???

Han dammsög!!!!!

Tjoohoooo.