Dagen idag tillbringades först i en affär där vi köpte en ny bilstol till Hanna.

Hennes gamla är ganska hård nu och inte så bekväm att sitta i om man åker en längre sträcka.

Hon fick välja färg själv och det blev en svart och limegrön.

Jättefin var den.

Hanna hälsar:

"-Tack så mycket mormor o morfar!!!"

Sen åkte vi hem till mamma o pappa och visade upp huset på pappret vi fått av mäklaren.

Det känns så konstigt att det hände så snabbt.

Vi fastnade för huset på en gång, eller på andra gången...

I onsdags kollade vi på två hus under kvällen och klockan 21.30 är vi plötsligt HUSÄGARE!!!

Holy shit....

Vi var hos mäklaren igår och gick genom en heeeeeel del pappersexercis om precis allt jag inte förstod mig på, men som jag hoppas att jag kommer göra när vi väl bor i huset...

Annars får väl syrran bli min mentor!!!

Ha ha ha...

Godnatt och sov gott, det ska vi göra...

Ja nu har han somnat i soffan och inandningarna hörs in till mig där jag sitter o knappar på tangentbordet och får ur mig en massa tankar...

Dottern var hos tandläkaren i morse och det lät så kul när

hon pratade efter hon fått sånt där gult bananklet i tänderna.

Tandläkaren visade henne en låda där hon fick välja en sak för

att hon var så duktig, och hon valde ett glittrigt klistermärke.

Jag frågade:

"- Vad säger man nu då?"

Då sa hon försiktigt:

"- Tack schå mykke!"

Hon höll läpparna nästan helt stilla och pratade precis som när hon har

fått läppstift av mormor så där lite med tungan långt

bak i gommen för att inte få bort läppstiftet, ha ha...

Sen hade hon tyckt banankletet var äckligt och fick klökningskänslor.

Stackaren hade till och med låtit bli att svälja saliven!!!

Nu är det snart dags att gå in o väcka mannen och låta han sova i sängen istället.

Han får kanske ta sömntabletter efter jag väckt honom... ha ha...

Natti natti...

Är det konstigt att man väljer att inte träffa och umgås med vissa personer?

Hur kul är det att berätta en sak och bara få mothugg och skit för allt?

Varför inte svälja stoltheten och försöka glädjas åt andra?

Om man nu inte kan det så kan man väl

iallafall ljuga för sig själv och låtsas vara glad?

Eller kan man inte det?

Ibland är man tvungen att ljuga.

I vissa situationer istället för att såra någon.

Hur kan man tycka att "ingen annan är bättre än jag"?

Varför tycka att "ingen annan ska få vara gladare än jag"?

Att tänka efter på vad man ska säga, är oftast det bästa innan man bara öppnar munnen och säger rakt ut det man tycker.

Det måste finnas en hel del avundsjuka och nån slags hat inom en person som inte kan glädas åt andra och inte tycka att någon annan kan faktiskt förtjäna lite lycka.

Speciellt när det gäller inom en familj.

Det tajtaste som finns...

Eller SKA finnas.

Där tryggheten ska kännas det närmaste stället att hämta styrka från.

En familj som vet att man måste finnas till i vått och torrt.

En familj som stöttar och pushar på när det känns som sämst.

En familj som vet vad som ska sägas för att lätta på trycket.

Hitta lösningar när man har låst sig.

En familj som vet att en ringsignal betyder så mycket.

Att man tänker på varandra.

Inte bara ge utan att också få.

Att en tanke går till ens barn eller förälder.

Att kunna säga f ö r l å t och stå för att man gjort nåt fel.

Detta är en sak som vi aldrig kommer

kunna förstå - varken jag eller Fidde.

Att man kan bete sig så egotrippat mot sin egen son som innerst inne hoppades på lite stöd och glädjande ord från en far, men som tyvärr inte gladde sig. Både på när det gällde att berätta om vår nya och tillfälliga bil som vi köpte för att vi behövde komma nånstans, plus att vi nu ÄNTLIGEN ska flytta till ett eget hus.

Det blev mothugg direkt:

"- Vad är det för en jävla håla att bo i?"

Istället för att bli glad över att hans son har köpt hus...

Normalt????

Inte ett jävla dugg.

Eller egentligen är det normalt för honom.

Det komiska i det hela är att när Fidde frågade om vi skulle berätta nyheten, sa jag att det blir ju ingen knall om vi får höra just precis de orden han vräkte ur sig!!!!

Vi är ju som sagt vana... tyvärr.

Men vi vet hans plats och det lär inte bli i vårt hus -

om inte sättet att prata och kommunicera med oss, förändras.

Jag trodde att det bara var tramsiga barn som slänger på luren i örat på de man pratar med???

Men hallå... shit vad fel jag hade....

Jag säger bara Herreguuuud!!!

Vi ska på bio ikväll... och se BOLT.

Det är första gången för Hanna att gå på bio så vi får se om hon vill

stanna kvar o se hela filmen eller om hon tröttnar efter några minuter!!!

Denna fina Askungen-klänningen är en av 5

klänningar som Hanna fick på sin 4:e födelsedag!!!

Hon älskar att ta på sig sina prinsesskläder och leka med läppstift,

nagellack, halsband, ögonskugga, klackaskor o tiaror!!!

(Obs: titta inte på filmen om du är känslig)

"Det bästa hjälpmedlet som finns för att klämma ut larver av häst-styng på människor - klarar av att klämma ut en larv ur en böld så den flyger 3 meter eller mer..."

Men de allra flesta brukar vilja ta ut dom med pincett eller nåt tillgängligt...