Var på väg att hämta Hanna och funderade på vilket humör hon skulle vara på idag när hon ser mig antingen ute på gården eller inne. Så fort hon ser mig, alltså de första två och ibland en halv sekunderna skiner hon upp i värsta grymma smilet och skriker "HEEEJ MAAAAMMMAAA!!! över hela gården. Så att precis ALLA ska höra att just HENNES mamma kommit. Det pinsamma kommer sen typ två sekunder senare då jag böjer mig ner på huk och har sträckt ut armarna efter en kram. Då ändrar sig hennes det där superglada "hejvrålet" till ett lite mer snedvridet och förbannat ansikte och samtidigt skriker:

"-JAG VILL INTE HEM MAMMAAAA, JAG VILL GUNGAAAA!!!"

Då känns det plötsligt inte lika kul att hon skrek hej för en stund sen...

Jag ställde cykeln och gick in mot dagiset , kollade in genom rutan i en tom lokal och förstod att dom var ute. Öppnade grinden till gården och efter tre sekunder ser jag Hanna. Hon blev såklart glad över att se mig, sprang fram till mig, jag lyfte upp henne, pussade och kramde henne och hon ville inte gå ner!!! Vaaa??? Nu var det definitivt nåt som inte stämde... En av fröknarna kom fram och sa att Hanna hade blivit lite kinkig redan kl 13.30 och hade gått in på toa och ville vara där själv. Den fröken trodde att Hanna hade kissat på sig och att det var därför hon ville vara själv. Men då hade hon bara saknat mig så enormt mycket... sa hon sen.