Vi skulle precis äta middag hos mamma o pappa.

Hanna får äran att säga "varsågoda" till mig o

mamma som satt och kollade på hennes dator.

När Hanna kallade på oss andra gången sa hon:

"- Kom nu morsorna!"

Idag när jag cyklat hem och tackat Hannas supersnälla farmor som ställt upp och passat henne undertiden jag körde min nästsista körlektion, kändes mitt högerknä alldeles tjockt.

Det hade svullnat upp av en okänd anledning.

Jag har inte gjort nåt som jag vet kan ha orsakat det.

Det är precis samma känsla när jag går, som det var

när jag vred det andra knäet ur led och det vattenfylldes.

Typ som en geléaktig konsistens...

Jag fick kanske det efter jag kört idag...

Orosmoment nr 1 - "nervöst-uppkörnings-knä"...

Knäet är nog på tjocken!!!

Fy fasen alltså... i natt kunde jag fan inte somna!

Det dök upp en massa alternativ-händelser rörande trafiken i huvudet

som jag sen frågade Fidde om hur han hade gjort i en viss situation.

Han var trött och ibland hörde jag hur han drog timmerstockar, men

jag behövde ju veta, så han väcktes hela tiden av mina "om"-frågor...

Usch vilken pina det är just nu...

Att inte veta om jag klarar det eller inte.

Det kan ju bara bli ja eller nej, men oron är enorm och det kör i magen.

Dels för att det ska sitta en person intill mig som jag inte känner.

Jag får väl försöka låtsas som att det bara

är jag i bilen, precis som när jag körde halkan...

Fasen vad det kändes gött!!!

Det är kanske inte så jättebra att blunda med

ena ögat för att inte behöva se den andra personen...

Båda händerna ska ju vara på ratten!!!

Hoppas jag får en ny tid fort som fan om jag nu skulle kugga!!!

Men klarar jag det sååå...

Då hade jag kunnat åka, nej KÖRA till vem jag vill o hälsa

på utan att behöva åka med Fidde eller att ta bussen...

Eller, vi har ju ingen bil nu för tiden, så det får bli 

bussfan ändå!!!

Ta ut tummarna ur röven nu och håll dom för mig!!!